Kvällar är bra för mig. Ensamma kvällar, då jag får ligga här och bara tänka. Och undra.. Undra varför det blev såhär.. Varför jag tänker såhär..  Alltid trevligt att öppna sig för någon ny, någon som verkar vilja mitt bästa. Tack för det Joakim. Annars så tycker jag att det borde vara lättare att göra saker än att tänka på de. Det skulle underlätta ganska mycket. Jag vet vad jag vill, tror jag. Men jag vågar inte tänka framåt. Förvänta dig ingenting sandra, för du vet att besvikelsen inte är att leka med. Frågan är när jag kommer må sådär bra igen om allt misslyckas nu snart. Jag vill inte sakna det, jag vill ha det. Trots att det bästa egentligen vore att glömma alltihopa så är det inte vad någon här i världen vill. Och inte heller jag. Men om man tänker efter, så borde man inte fokusera så värst mycket på de saker man anser sig själv att inte klara av på egen hand, utan istället leva på det som får en att le och vilja kliva upp på morgonen.

Från det ena till det andra, jag har varit utan dig alldeles för länge. Minnena börjar suddas ut mer och mer. Snart minns jag ingenting. Det starkaste jag minns är den sista dagen, den sista stunden jag var i din närhet. Då du hade släppt taget om livet. De andra få minnen jag har, de ska jag snart överge för att starta mitt nya liv. På en annan plats, med andra människor. Helt fel egentligen, men någongång måste man ju gå vidare. Tyvärr.. Jag vill helst av allt bara börja om alltihopa, från första dagen och så långt som möjligt. Skulle kunna offra allt bra i mitt liv för dig, det är helt sant. Lika sant som när jag säger att jag saknar dig, du är drömmen jag allid kommer att drömma om.